Island 2016

I början på juni spenderade vi 5 dygn på Island. Vi reste som omväxling från Västerås flygplats med den nystartade linjen med WOW-Air. Betydligt billigare flygbiljetter än bolagen på Arlanda och vår hemmaflygplats Skavsta har ju inte direktresor dit. Reser man endast med handbagage så kunde man lätt få biljett under 1 500 tur och retur.   

För oss ekonomiskt sinnade så ligger det också ett bostadsområde inte långt från Västerås flygplats där man kan parkera gratis längs gatan. De intjänade pengarna kunde komma väl till pass när vi väl kom fram då Island fortfarande är lite dyrare än hemma i Sverige. 

Vi hyrde en lägen-het från en privat-person och den låg väldigt centralt i Reykjavik precis intill Hallgrims-kirkja. Kyrkan lyste verkligen upp med sin vita fasad, i kontrast till hyres-husen intill som var askgrå. Vi förstod att de inte målats om sedan senaste utbrottet på ön som påverkade halva Europas flygtrafik 2010. Centralt i stan på lite äldre kåkar såg vi också hus inklädda i helt vanlig korrugerad plåt, sannolikt ett billigt sätt att skydda själva huset.

Målet med resan var inte sol och bad, inte heller shopping. Nej, vi ville uppleva naturen och landskapet. Att hyra bil var därför ett måste för att vara flexibla och hinna se så mycket som möjligt på de dagar vi hade. Befarad snösmältning eller andra vägbekymmer stötte vi inte på. 

Vi kostade på en fyrhjuls-driven, men det visade sig inte vara nödvändigt för normalturisten. Har man tänkt sig att åka upp på vulkan-toppar, glaciärer eller liknande expedi-tioner duger inte ens en för oss vanlig jeep. Så här såg de mindre bilarna ut, det fanns riktiga monster-trucks också.

Vi insåg att vi var riktigt tidigt ute för sommarsäsongen och befarade att vädret skulle lägga sordin på resan. Men vi hade inte möjlighet att resa mitt under sommaren och dessutom är ju priserna helt andra både för resor och boende under högsäsong. Vi fick rapporter strax innan avresa om sidledes regn och mycket kraftiga vindar. Vi hade dock tur och de första dagarna var det dryga 20 grader och bara något enstaka fluffigt sommarmoln. Det mulnade senare på under veckan, och det kom någon enstaka millimeter totalt, så vädret kunde vi inte klaga på.

Vad alla islänningar lever av kan man undra när man åker mil efter mil med ytterst få hus. De flesta bor förstås också i Reykjavik. Visst såg vi lite fisketrålare, några större hästgårdar och någon fårbonde, men turistnäringen är nog otroligt viktig för islänningarna.

Att Island överhuvudtaget uppstått och att det fortfarande finns vulkanisk aktivitet på ön beror ju på att två kontinentalplattor möts just här. Vi åkte till platser där man faktiskt kunde se själva sprickzonen efter att de två blocken kolliderat och fläkts upp i kanterna. Här är bilder från Tingvallavatn öster om huvudstaden där det också sägs att Islands första grundlagar upprättades. Även bilder från närheten av Keflavik. Enligt uppgift är plattorna nu på väg att glida ifrån varandra igen med hela 2 cm per år. Symboliskt var att de byggt en bro över sprickan mellan den Amerikanska och Europeiska kontinenten.

Det pyser och ryker lite överallt på ön. Det gäller att tänka till då det som ser ut som vanliga vattenpölar kan vara uppåt 100 grader varmt. På turistställena är det väl skyltat, men trots det är det många som glömmer bort sig och får svåra brännskador på fötterna.

Den mest kända turistattraktionen är nog den vid Geysir, platsen där varmvattnet bildar sådant tryck i berget att det var 10:e minut kastar upp stora mängder vatten 30 meter upp i luften. Här kommer även bilder från vulkanaktivitet nära Grindavik.

Vi har ju hästar hemma, men det första Katta gjorde var att boka in sig med för en heldagstur på islänningar. Det blev arrangören Eldhästar vid Hveragerei. De hämtade upp vid vår bostad i Reykjavik på morgonen.  Väl framme så var vi många som var spända på vad som var på gång. Det gällde att själv hålla reda på vilken tur man bokat. Det var bland de första turerna för säsongen och både guider och hästar var lite ovana och det var lite kaosartat vid tilldelningen av hästar.  Hästhållnings-tänket på Island hade uppenbart stora skillnader mot hemma i Sverige. Visserligen är det flockdjur, men det stod säkert hundra hästar i en liten liten fålla som i Sverige kanske skulle vara godkänd för två. Där stod de tydligen hela dagarna förutom dem få som var ute på tur. På nätterna fick de dock gå ute i de stora hagarna. Det var uppenbart att flocken redan rett ut herarkin och trots trängseln stod de lugnt och sansat och småputsade på varandra. 

Min häst hette Blacky och hon kändes så liten och tanig jämfört med våra Nordsvenskar. Jag fick en ny kompis under turen, Ulrika från Östersund, det blev vi som pratade mest och red brevid varandra. Man behöver alltså inte ha några tveksamheter kring att anmäla sig som ensam, tvärtom är chansen större att man hittar nya vänner. Turen gick genom Islands största skog det tog oss ca 15 min att rida igenom den!  Dalgången vi red uppför hade också ett otroligt utbud av geotermiska källor och vi såg allt från små gurglande smältande pölar till vibrerande heta pooler med vatten.
Vi korsade flera bäckar på vår tur. Vi red upp över bergskanten av Reykjafjall . Ett tufft parti uppför fick vi gå själva och skona våra små hästar. Sen om en välbehövlig rast för att stannade och beta och pusta, det var riktigt varm. Våra guider hade smarta nät på sin hjälmar och när vi gick upp för så förstod jag varför de hade dem. Vi andra svalde ett ett antal flugor på vägen upp. Väl uppe ställde vi in våra hästar i en liten fålla och fick våra lunch paket. Det var en liten besvikelse efter ansträngningen då den visade sig bestå av en flaska vatten och en smörgås. I det läget hade 10 flaskor varit lagom. Se till att ta med egen skaffning om ni gör såna här längre turer!

Vi tog en liten promenad på ca 15 min så kom vi fram till en bäck det rök om. Vi hittade ett fint litet ställe där vi gled ner i vattnet som var himelsk så varmt och skönt för ömma kroppsdelar. Jag skulle kunnat ligga där hela dagen och kanon fint väder hade vi också. Efter en timme knallade de vi tillbaka till våra hästar. På vägen tillbaka hade vi en hisnande utsikt över omgivande berg, vattenfallet Djúpagilsfoss och senare över byn, slätten och ända ut till kusten där de spetsiga Västmannaöarna ligger. Härligt töltade på mjuka ridstigar längsmed bergssidan.

Henke och Berit tog samma dag sig upp till Stykkisholmur för att göra en skärgårdstur. Vi trodde det gick flera turer om dagen, men nu under lågsäsong så var det bara en avgång. Vi fick springa till båten och hann precis med. Kapten tog oss med till närbelägna öar där vi för första gången fick närkontakt med stormfågel, tretåig mås, toppskarv och de underbara lunnefåglarna. De häckar på öarnas branta klippor och lunnefåglarna håller till på den övre delen av öarna som är gräsbeväxta och där de kan gräva bohålor. Bolaget hade gjort mycket reklam om att det var rena lunnefågel-turen, men det var inte många vi fick se och vi kom inte helt nära dem heller, så en liten besvikelse infann sig. 

De kompenserade dock de med en överrasknings-lunch som presenterades som isländsk sushi. De kastade ner en mindre trål några minuter och håvade sedan in diverse botten-levande varelser. Det var framförallt musslor som rensades och över-lämnades med glada tillrop "healthy and still kicking".  

Förutom fåglar finns inte så mycket vilda djur på Island, åtminstone inte på land. Därför är fåglarna här betydligt oskyggare här än hemma i Sverige. Som fågelfotograf finns det därför all anledning att återkomma. Här ser ni t ex en ståtlig Rödspov som satt precis intill vägen och kunde fotas från bilen.

Det är som sagt lite dyrare att till exempel äta ute här på Island. 12 000 kronor för en lunch för två, ja det var bara att betala och se glad ut.


Som tur är var det frågan om isländska pengar. En tusenlapp är ca 65 svenska

Något man inte får missa är att åtminstone åka och titta på något av de otroligt stora vattenfallen som finns på ön. Nu var det alls högsta smältsäsong, men det var ändå ett otroligt tryck på vattenflödet. På nästan alla bilder ser ni folk stå intill vattenfallen för att ni ska få uppfattningen om hur stora de var. Ett av de vi besökte kunde man till och med gå under vattenkaskaden.

Lupiner blommade vackert i land-skapet. Stora fält längs bergen. De hade dock blivit ett problem genom att den slår ut den inhemska växtligheten i naturen.

Surhaj, vem kan motstå ett så delikat namn. När vi på restaurangen beställde in en bricka isländska specialiteter så serverades det i glasburk med skruvlock. Gissa om man kved när man gläntade på locket. Surströmmingen doftar gott i jämförelse. Här besöker vi en gård som framställde godbitarna.

Vi var förstås också tvungna att prova Blue Lagoon då reklamen sa att man skulle bli 10 år yngre vid ett dopp. En riktigt het källa som nu var spa-anläggning. Islänningarna uppgavs ha gemensamma bad som en samlingsplats för socialt umgänge, ungefär som svenskarnas "fika". Katta älskade det medan vi andra tyckte det var för varmt för någon längre vistelse.

Vi kan absolut tänka oss att återvända till Island. Vi hann ju bara se sydvästra hörnet denna gång. Det hade nog varit klokt att ha bokat in flera boenden längs med kustvägen. Nu blev det väldigt mycket bilåkande och returerna mot Reykjavik blev sega på eftermiddagarna.